sista rycket

Det känns som att jag inte riktigt vet vad som händer eller vad jag håller på med numera. Jag fick influensa och efter det vaknade jag aldrig till liv igen liksom. Jag var redan så trött innan men nu går jag mest runt och är sådär trött att jag är rosenrasande, hatar när folk har roligt för att det låter som jorbävningar i hjärnan och får ångest av att känna hunger, för då måste jag ordna föda men det gör för ont i kroppen för att röra sig. Eller så gråter jag. 
Trots detta har jag hållt mig gående och dragit igenom mitt kanske mest ambitiösa projekt hittills, som också har varit så galet roligt egentligen.
 
Jag har konstruerat två stycken kjolar, varav den ena är tovad och därmed har tagit väldigt mycket av min tid vilket inneburit att jag spenderat många kvällar i färgkällaren med att sortera, tvätta, karda och tova ull. Nu är det nääästan alldeles klart och i övermorgon ska det redovisas tillsammans med de andra plaggen som tillsammans ska skapa en outfit bestående av moderna och folkliga plagg. Bilder kommer när ork och tid för fotografering kommer.
 
 
Utöver det har jag testat att färga siden/cupro-tyg med avokadokärnor inför projektarbetet som börjar om ca två veckor. Jag kommer göra ett inspirationsprojekt med utgångspunkt i skånska rynksärkar (jag är ohemult svag för dessa) och jobba i framförallt siden, för att det är ett material jag hatar att arbeta i och därför behöver öva på. Som tur var verkade avokadokärnor ge en fantastisk färg på tyget så det verkar åtminstonde lovande.
 
Nu ska jag njuta till tusen av sista timmen av min äntligen lediga kväll, fälla en tår över vackra naturdokumentärer och stoppa mina söndernötta strumpor.
Så bjuder jag på två frestande detaljbilder. Vänster bild är på min ena kjol och höger är på min handsydda överdels ärm med myrgång och kråkspark.
 

växtfärgad bomullsklänning

Förra terminen börjades med växtfärgning och eftersom jag kom någon vecka senare fick jag växtfärga hemma. Jag testade då att färga bomullstyg, eftersom det sägs vara så svårt att färga allt som inte är ull med växter.
 
Jag tog det säkra före det osäkra och färgade med indigo och krapp, eftersom jag visste att det trots allt skulle bita på fibrerna, dock osäkert hur mycket.
 
Tyget visade sig få en fantastiskt fin rosa nyans av krappen och blev härligt spretigt indigoblå.
 
Det fick bli en lite rymligare modell av världens bästa sommarklänningsmodell med uppvikta ärmar och fickor i sidorna och jag älskar den så himla mycket!
 
 
Trots min superkärlek till klänningen har jag efter mycket funderande bestämt mig för att lägga upp den för försäljning, bl.a. för att ha råd att experimentera mer med växtfärger på diverse olika material och få fram en massa nya kombinationer och effekter. Så om någon annan vill förbarma sig över den skönaste av sommarklänningar så är du hjärtligt välkommen!

sambovantar

Som stickkunnig vore det pinsamt att bo tillsammans med någon som inte äger ett par vantar, vilket var fallet med min sambo. Så för att råda bot på detta var det bara att botanisera fram de färger jag trodde han skulle gilla mest ur garnväskan och sätta igång en vantstickning!
 
Alla färger är växtfärgade och från mudden till toppen är det färgat med: lök/krapp, björk, björk/indigo, björk/nässla.
Den orangea var från början ett experiment med mjölksyrafärgning av lök (minns jag inte fel var det skal från gul lök. eller röd. jag har glömt). Dessvärre blev det helt förskräckligt fult och dassigt och besvikelsen var stor, så nästa gång jag växtfärgade fick härvan plumsa ner i ett svagt efterbad av krapp och vips - jättetrevlig nyans!
 
Sambon blev mäkta stolt över sina nya vantar och färgsättningen hade jag tydligen lyckats ypperligt med! Personligen tycker jag att de ser lite småtrånga ut och har i efterhand fuktat och "stretchat" dom en aning. Mottagaren är dock alldeles för artig för att hålla med om att de skulle vara trånga och dessutom brukar ju yllevantar som tur är forma sig och töjas ut en del med tiden, så det gör nog inget ändå!
 
 
Upp