björkklänningen

Idag är det valborg och vackert väder så efter en lång sovmorgon med bokfrukost bestämde jag mig för att cykla ut i naturen och fota min klänning som hängt på skåpsdörren och tjatat på mig länge nu.
 
Som jag tidigare nämnt (ca tusen gånger) är det en klänning jag sytt av ett tyg jag vävt av garn jag växtfärgat med björk. Av den anledningen var det såklart även superenkelt att ta beslutet att handsy plagget, annat vore oförlåtligt.
 
Själva konstruktionen är relativt simpel. Ett vanligt grundliv med insnitt vid midja och byst, en kjol i raka stycken som rynkats i midjan, korta puffärmar. I sidan har jag satt i en dragkedja, kjolen har ett par enkla fickor och jag har även fodrat kjolen så att den inte ska haka upp sig på strumpbyxorna hela tiden.
 
Under klänningen har jag min Peter Pan-blus i grönt linnetyg. När jag sydde den blusen gjorde jag det faktiskt i syfte att bära under den här klänningen då klänningen är i ylle och skulle vara världsstickigast om jag inte hade någon form av underplagg. Sen tänkte jag mig ju att det skulle bli himla fint också.
 
 
Det var inte meningen att det skulle bli puffärmar egentligen utan det blev alldeles knasigt när jag skapade mönstret och puff blev den bästa lösningen på de redan utklippta ärmdelarna. Vilket var en himla tur egentligen för det tyckte jag blev rysligt fint!
 
Rynkningen på kjolen knäpptes på rätsidan i ett tjusigt mönster. Har sagt det förut men det tål att sägas igen: jag ÄLSKAR rynkor!
 
Sen låg jag en stund bland sipporna och hade det allmänt gott och kände mig ohemult vårig.
Rolig anekdot från dagen förresten var att jag råkade ställa ryggan precis på något litet djurs hem för plötsligt började väskan röra på sig av att någon mycket irriterat buffade och puffade på den underifrån. Vem denna väskputtare var lyckades jag aldrig få syn på men efter att jag fnissat av mig lite bad jag om ursäkt och flyttade väskan såklart.
 
 
 

björktyget blir till klänning

Jag har äntligen vågat sätta saxen i mitt växtfärgade och handvävda tyg från förra året och håller nu för fullt på att förvandla tyg till plagg. 
Då det som sagt är växtfärgat och handvävt (om någon tycker att det var ett jävla tjat om att jag växtfärgat garnet och vävt det till tyg på min egen vävstol så kan jag tala om att det är medvetet skryt) så hade jag inte hjärta att köra över det med symaskin utan kände att det här krävde handsömnad och villkorslös kärlek.
 
Som vanligt blev det vajsing men i ett helt nytt moment den här gången. Det var nämligen så att ärmen blev mycket större än ärmhålet, vilket var jättekonstigt för jag mätte ju mycket mycket mycket mer noggrant än jag vanligtvis gör när jag ritar mönster och det brukar vanligtvis aldrig bli fel storlek på ärmarna, så jag fick improvisera och göra små veck så att det blev en slags puffärm istället. Det var inte alls vad jag ville ha men nu är jag glad att det blev som det blev för jag tror det kan bli tusan så fint i slutändan!
Det jag tar med mig från den här händelsen är alltså INTE att jag ska sluta vara lat och börja göra toile innan jag klipper i fintyg, utan att fel kan bli rätt och att det bara är att köra på och att man heller inte ska mäta för noggrant för då blir måtten fel! (seröst dock, jag borde börja med toilerna igen men finns det något så själamördande som toilesömnad?!)
 
Idag har jag ägnat mig åt ett av mina absoluta favoritmoment - rynkning!! Nu kanske någon tror att det här är ett taffligt försök till humor från min sida men det är faktiskt helt sant, jag älskar att rynka. Iallafall när jag får räkna trådar. Då är det som meditation och himmelrike och magi på en och samma gång!
 
För övrigt är det vår ute och jag har till min stora förtjusning upptäckt att min citronkattmynta har börjat kika upp efter flera veckors plågsam väntan och det var tur för både mig och myntan för numera har jag någon annan att längta efter och har inte alls tid att gå och tänka på myntor om dagarna! Men när jag emellanåt ibland hinner tänka på växter så önskar jag såklart att även alrunefröna ska rota sig och att lavendeln ska titta upp snart. Och att paradisträden ska växa till sig i lite mindre makligt tempo!
 
 

handvävda tyger

 
här kommer ett lite skrytsamt inlägg om mina handvävda tyger. eller de jag vävt själv dårå! här presenterade på en gammal gammal toalett
 
 
egentligen får jag lite smått ångest när jag tänker på hur mycket tid jag lagt ner på att väva dom här tygerna för jag är ju så feg att jag inte vill klippa i dom, vilket reulterar i att dom ligger och samlar damm i skåpet istället..
 
 
 
först ut är ca åtta meter grårandigt halvylle med oblekt linnevarp och entrådig yllevarp. det här har jag i kanske två års tid tänkt göra någon slags dräkt av, typ kjol + kofta. men eftersom det är det tyget jag gjort som jag tycker bäst om är jag supersuperrädd för att klippa i det, trots att det inte alls är något svårvävt tyg på något sätt

en liten tia för skala
 
 
sen kan jag tala om att jag vävt klart tyget av det björkfärgade garnet som jag hållt på med. det är förjäkla skrynkligt just nu men jag tycker mycket om det eftersom det uppfyller så många fantastiska kriterier som t.ex. är 100% växtfärgat, är mitt första tyg som jag vävt på min egen vävstol och det har den finaste färgen gul (björk ger ju dessutom så magisk gul färg! det gröna garnet är björk på grått garn)
 
jag har även en hel del garn kvar efter den här väven som jag inte vet vad jag ska göra av riktigt. jag antar att det kommer bli en del broderier och vävda band
 
 
sen har vi vad som var tänkt att bli ett litet livstycke inspirerat av ett 1800-tals livstycke som jag tycker mycket om. hur det blir med det får framtiden utvisa! det är oblekt linnevarp med entrådigt ylleinslag
 
 
sen kommer ett lustigt spektakel till tyg som jag inte ens visste om jag ville visa upp men så tycker jag ni har rätt att få se mindre lyckade skapelser också!
det är alltså ett tyg som är vävt på varptyngd vävstol och anledningen till att det är så lustigt randigt är att inslaget är handspunnet och att jag inte orkade sortera upp det och bry mig om att "randa" jämnt utan bara tog det som låg högst i korgen och vävde med.
så alltså inte det finaste tyget men jag har ändå vävt det på varptyngd vävstol med inslag som jag själv spunnit (av ull som jag bl.a. själv klippt). så har självklart lite känslor för detta kaos till tyg ändå
 
 
näst på tur är en pilspetskypert i hellinne med vit varp och blått inslag. inte så stort tyg men tror att det kan räcka till en lite väst eller något
 
 
av samma varp har jag även vävt ett gåsöga-tyg med oblekt linne som inslag. det kommer nog att bli detaljer på typ en skjorta eller liknande. eller vad vet jag?
 
 
så har vi något som kanske ser lite oansenligt ut och det kan jag hålla med om. i själva verket är det ju bara ett par handdukar i linne MEN inslaget är blångarn som jag spunnit själv av egenodlat lin. de ni! (okej har ju inte haft egen åker utan det är gjort på bäckedals folkhögskola men ändå liksom, husligt värre)
 
dom är ju i väldigt grov kvalité eftersom dom är av linblånor så man får ta det lugnt när man ska torka händerna. dock har dom inte fått några hankar än eftersom jag inte orkat väva sådana (tänkt göra detta på bandsked) så dom är ännu oinvigda tyvärr..
 
 
mitt roligaste tyg är nog mitt gåsöga/spetskypert i helylle. att blanda mönster såhär kaosartat hade jag aldrig kommit på själv men en f.d. lärare hade hittat ett tyg i sitt gamla hus som var vävt på det sättet och det var ju så knasigt och fint att det inte gick att inspireras av!
 
 
sist och minst är en liten tygstump på ca 15cm som bara är en liten test men som kanske kan få agera kant på något fint någon dag. inslaget är växtfärgat men av vad minns jag inte. det gula kan möjligtvis vara al och det gröna björk+indigo. men det är som sagt bara en gissning!
 
 
där har ni dom alltså, större delan av mina hanvävda tyger. jag har vävt några fler men dom har alla blivit omgjorda till saker så dom får ett eget inlägg en annan gång!
 
Allmänt, Folkligt, Tovat/Vävt, Viking, Växtfärgat | | 4 kommentarer |
Upp