randig sommarklänning

Idag fick jag äntligen tummen ur och gick ut till en lummig plats, ställde mig i ett pissmyrebo och knäppte några bilder på mitt senast slutförda sömnadsprojekt innan jag i panik sprang hemåt igen och rev åt mig alla växter jag kunde komma på sägs lindra klåda på vägen.
 
Klänningen är en ganska simpel konstruktion som är sydd av ett second hand-tyg som jag tror har tjänat som något slags bolstertyg i sitt tidigare liv.
Som alltid när jag jobbar med gamla tyger brukar det ju aldrig räcka till så långa kjolar som jag vill så jag veckade lite gammalt överblivet tyg och skarvade på en kant längst ner för att känna mig bekväm med hur mycket ben som exponeras.
 
Obligatoriska saksamlarfickor fick den självfallet
 
Runt halslinningen rynkade jag lite vitt tyg till en slags minivolang och sydde dit som ett substitut för spetskanterna jag vanligtvis gör. Knapparna är gamla pärlemoknappar som jag har sprättat bort från en gammal klänning som inte längre används.
Det enda som är nytillverkat är alltså sytråden vilket gör att materialkostnaden för klänningen kanske ligger på ca femtiolappen knappt totalt, vilket jag kan tycka känns som ett rimligt och ganska trevligt pris för en helt ny sommarklänning med rymliga fickor!
 
 
Sen var det det där jag skulle berätta som en rolig nyhet i sömnadssammanhang! Det är nämligen så att i höst ska jag börja studera sömnad igen!
Ur sömnadsperspektiv är det jätteroligt att komma tillbaka till studierna och verkligen satsa på textilen, ur livsperspektiv känns det däremot nedrans deppigt. Jag kommer att återvända till Sätergläntan vilket alltså betyder att jag kommer få flytta ifrån skåne, min kära sambo, mina älskade grisar, vänner och ca allt jag tycker om och bo ohemult långt ifrån alltihopa en stor del av tiden som kommer. Men det kommer antagligen produceras en hel del fint och fult och knäppt som jag lovar att dela med mig och fram tills dess ska jag försöka sy så mycket jag orkar och peppa mig själv inför terminsstarten
 

björkklänningen

Idag är det valborg och vackert väder så efter en lång sovmorgon med bokfrukost bestämde jag mig för att cykla ut i naturen och fota min klänning som hängt på skåpsdörren och tjatat på mig länge nu.
 
Som jag tidigare nämnt (ca tusen gånger) är det en klänning jag sytt av ett tyg jag vävt av garn jag växtfärgat med björk. Av den anledningen var det såklart även superenkelt att ta beslutet att handsy plagget, annat vore oförlåtligt.
 
Själva konstruktionen är relativt simpel. Ett vanligt grundliv med insnitt vid midja och byst, en kjol i raka stycken som rynkats i midjan, korta puffärmar. I sidan har jag satt i en dragkedja, kjolen har ett par enkla fickor och jag har även fodrat kjolen så att den inte ska haka upp sig på strumpbyxorna hela tiden.
 
Under klänningen har jag min Peter Pan-blus i grönt linnetyg. När jag sydde den blusen gjorde jag det faktiskt i syfte att bära under den här klänningen då klänningen är i ylle och skulle vara världsstickigast om jag inte hade någon form av underplagg. Sen tänkte jag mig ju att det skulle bli himla fint också.
 
 
Det var inte meningen att det skulle bli puffärmar egentligen utan det blev alldeles knasigt när jag skapade mönstret och puff blev den bästa lösningen på de redan utklippta ärmdelarna. Vilket var en himla tur egentligen för det tyckte jag blev rysligt fint!
 
Rynkningen på kjolen knäpptes på rätsidan i ett tjusigt mönster. Har sagt det förut men det tål att sägas igen: jag ÄLSKAR rynkor!
 
Sen låg jag en stund bland sipporna och hade det allmänt gott och kände mig ohemult vårig.
Rolig anekdot från dagen förresten var att jag råkade ställa ryggan precis på något litet djurs hem för plötsligt började väskan röra på sig av att någon mycket irriterat buffade och puffade på den underifrån. Vem denna väskputtare var lyckades jag aldrig få syn på men efter att jag fnissat av mig lite bad jag om ursäkt och flyttade väskan såklart.
 
 
 

björktyget blir till klänning

Jag har äntligen vågat sätta saxen i mitt växtfärgade och handvävda tyg från förra året och håller nu för fullt på att förvandla tyg till plagg. 
Då det som sagt är växtfärgat och handvävt (om någon tycker att det var ett jävla tjat om att jag växtfärgat garnet och vävt det till tyg på min egen vävstol så kan jag tala om att det är medvetet skryt) så hade jag inte hjärta att köra över det med symaskin utan kände att det här krävde handsömnad och villkorslös kärlek.
 
Som vanligt blev det vajsing men i ett helt nytt moment den här gången. Det var nämligen så att ärmen blev mycket större än ärmhålet, vilket var jättekonstigt för jag mätte ju mycket mycket mycket mer noggrant än jag vanligtvis gör när jag ritar mönster och det brukar vanligtvis aldrig bli fel storlek på ärmarna, så jag fick improvisera och göra små veck så att det blev en slags puffärm istället. Det var inte alls vad jag ville ha men nu är jag glad att det blev som det blev för jag tror det kan bli tusan så fint i slutändan!
Det jag tar med mig från den här händelsen är alltså INTE att jag ska sluta vara lat och börja göra toile innan jag klipper i fintyg, utan att fel kan bli rätt och att det bara är att köra på och att man heller inte ska mäta för noggrant för då blir måtten fel! (seröst dock, jag borde börja med toilerna igen men finns det något så själamördande som toilesömnad?!)
 
Idag har jag ägnat mig åt ett av mina absoluta favoritmoment - rynkning!! Nu kanske någon tror att det här är ett taffligt försök till humor från min sida men det är faktiskt helt sant, jag älskar att rynka. Iallafall när jag får räkna trådar. Då är det som meditation och himmelrike och magi på en och samma gång!
 
För övrigt är det vår ute och jag har till min stora förtjusning upptäckt att min citronkattmynta har börjat kika upp efter flera veckors plågsam väntan och det var tur för både mig och myntan för numera har jag någon annan att längta efter och har inte alls tid att gå och tänka på myntor om dagarna! Men när jag emellanåt ibland hinner tänka på växter så önskar jag såklart att även alrunefröna ska rota sig och att lavendeln ska titta upp snart. Och att paradisträden ska växa till sig i lite mindre makligt tempo!
 
 
Upp