minikollektion del 2

I minikollektionsprojektet gjorde jag alltså två kjolar och nu ska jag visa upp vad som varit ett av mina mest improviserade och kaosslöjdade projekt i skolväg, som för övrigt just nu ställs ut i samband med Dalateatern goes folk.
 
 
Då jag ville spara pengar genom att använda material som fanns på plats bestämde jag mig för att ta tillvara på en del av ullen som vi klippte i höstas men som ingen någonsin har tid för att använda (vilket för övrigt gör ont i hela själen på mig när det kommer till ett så fantastiskt material som inte borde vara en sådan självklarhet att använda men som vi nu haft turen att tillskanska oss genom att själva få klippa den under bättre omständigheter). 
 
Så jag tovade mig en kokongkjol!
 
 
För att den även skulle bygga ut och kännas som en stor insektsbak, har lite känsla av skal eller vingar och även höra ihop med underkjolen så gjorde jag den i lager som överlappar varandra. 
Jag tovade in linblånor för mer struktur och för att förstärka känslan av något nätlikt. Jag ville även ha den hålig och med en sliten känsla, precis som en gammal silkespuppa som har blivit utflyttad från. 
 
 
Det var ett projekt som ibland kändes som ett sisyfosarbete och det tog många kvällars arbete med att tvätta och karda ull innan jag ens kunde börja tova. Jag fick även prova en mängd olika metoder och hade oftast tänken "vad är det egentligen jag håller på med?" snurrandes i huvudet. Men trots att jag kände mig mestadels obildad inom tekniken och dessutom mådde allmänt risigt så var det definitivt mitt hittills roligaste skolprojekt och det känns som om jag hittat ett helt nytt sätt att se på såväl textilt hantverk i stort, min egen agenda och formgivningsprocessen. 

Även om det rent tekniskt kanske inte är den bästa kjolen som skapats i min textila historia så är det utan tvekan en av de jag tycker absolut mest om och kommer i framtiden förhoppningsvis anamma arbetssättet från den här kursen mycket i framtiden! Och när jag flyttat hem igen i sommar ska den självklart få en hedesplats i vår lägenhet, trots att den är för stor för att ens förvaras i vår redan ganska fyllda bostad
 
 

sista rycket

Det känns som att jag inte riktigt vet vad som händer eller vad jag håller på med numera. Jag fick influensa och efter det vaknade jag aldrig till liv igen liksom. Jag var redan så trött innan men nu går jag mest runt och är sådär trött att jag är rosenrasande, hatar när folk har roligt för att det låter som jorbävningar i hjärnan och får ångest av att känna hunger, för då måste jag ordna föda men det gör för ont i kroppen för att röra sig. Eller så gråter jag. 
Trots detta har jag hållt mig gående och dragit igenom mitt kanske mest ambitiösa projekt hittills, som också har varit så galet roligt egentligen.
 
Jag har konstruerat två stycken kjolar, varav den ena är tovad och därmed har tagit väldigt mycket av min tid vilket inneburit att jag spenderat många kvällar i färgkällaren med att sortera, tvätta, karda och tova ull. Nu är det nääästan alldeles klart och i övermorgon ska det redovisas tillsammans med de andra plaggen som tillsammans ska skapa en outfit bestående av moderna och folkliga plagg. Bilder kommer när ork och tid för fotografering kommer.
 
 
Utöver det har jag testat att färga siden/cupro-tyg med avokadokärnor inför projektarbetet som börjar om ca två veckor. Jag kommer göra ett inspirationsprojekt med utgångspunkt i skånska rynksärkar (jag är ohemult svag för dessa) och jobba i framförallt siden, för att det är ett material jag hatar att arbeta i och därför behöver öva på. Som tur var verkade avokadokärnor ge en fantastisk färg på tyget så det verkar åtminstonde lovande.
 
Nu ska jag njuta till tusen av sista timmen av min äntligen lediga kväll, fälla en tår över vackra naturdokumentärer och stoppa mina söndernötta strumpor.
Så bjuder jag på två frestande detaljbilder. Vänster bild är på min ena kjol och höger är på min handsydda överdels ärm med myrgång och kråkspark.
 

jag ska bara

Mitt motto sen jag kom hit har antagligen varit "jag ska bara". Det känns lite som om jag har tusen saker jag vill göra och egentligen all tid i världen men hur jag än beter mig så blir det kväll strax efter att jag gått upp och jag hann inte med någonting.
Förra veckan blev jag attackerad av en endagarsfeber också som liksom sög liv och lust ur mig, så nu längtar jag mest bara hem!
 
Den här veckan är det redovisning och trots att det känns som om jag borde haft massvis att blogga om utöver det har jag faktiskt ingenting, utan tänker att jag väntar tills redovisningen är överstökad så jag kan visa upp vad jag arbetat med under läsårets första etapp.
 
I helgen hade jag såklart som mål att jobba undan allt pappersarbete som jag förträngt men jag beslutade mig för att bota ångest på bästa vis och spenderade både lördag och söndag i skogen där jag lämpligt nog sprang på en massa trattisar. Trevligt i stunden men såhär i efterhand hade det varit skönt att inte ha lika mycket kvar innan redovisning.
 
Så nu kommer jag varva arbetsbeskrivningar, plaggskisser och de sista sömmarna på en handsydd skjorta så det bara ryker om det och hoppas att jag har något visa upp om en vecka!
 
Allmänt, Folkligt, Handsömnad | | 2 kommentarer |
Upp