sista rycket

Det känns som att jag inte riktigt vet vad som händer eller vad jag håller på med numera. Jag fick influensa och efter det vaknade jag aldrig till liv igen liksom. Jag var redan så trött innan men nu går jag mest runt och är sådär trött att jag är rosenrasande, hatar när folk har roligt för att det låter som jorbävningar i hjärnan och får ångest av att känna hunger, för då måste jag ordna föda men det gör för ont i kroppen för att röra sig. Eller så gråter jag. 
Trots detta har jag hållt mig gående och dragit igenom mitt kanske mest ambitiösa projekt hittills, som också har varit så galet roligt egentligen.
 
Jag har konstruerat två stycken kjolar, varav den ena är tovad och därmed har tagit väldigt mycket av min tid vilket inneburit att jag spenderat många kvällar i färgkällaren med att sortera, tvätta, karda och tova ull. Nu är det nääästan alldeles klart och i övermorgon ska det redovisas tillsammans med de andra plaggen som tillsammans ska skapa en outfit bestående av moderna och folkliga plagg. Bilder kommer när ork och tid för fotografering kommer.
 
 
Utöver det har jag testat att färga siden/cupro-tyg med avokadokärnor inför projektarbetet som börjar om ca två veckor. Jag kommer göra ett inspirationsprojekt med utgångspunkt i skånska rynksärkar (jag är ohemult svag för dessa) och jobba i framförallt siden, för att det är ett material jag hatar att arbeta i och därför behöver öva på. Som tur var verkade avokadokärnor ge en fantastisk färg på tyget så det verkar åtminstonde lovande.
 
Nu ska jag njuta till tusen av sista timmen av min äntligen lediga kväll, fälla en tår över vackra naturdokumentärer och stoppa mina söndernötta strumpor.
Så bjuder jag på två frestande detaljbilder. Vänster bild är på min ena kjol och höger är på min handsydda överdels ärm med myrgång och kråkspark.
 

jag ska bara

Mitt motto sen jag kom hit har antagligen varit "jag ska bara". Det känns lite som om jag har tusen saker jag vill göra och egentligen all tid i världen men hur jag än beter mig så blir det kväll strax efter att jag gått upp och jag hann inte med någonting.
Förra veckan blev jag attackerad av en endagarsfeber också som liksom sög liv och lust ur mig, så nu längtar jag mest bara hem!
 
Den här veckan är det redovisning och trots att det känns som om jag borde haft massvis att blogga om utöver det har jag faktiskt ingenting, utan tänker att jag väntar tills redovisningen är överstökad så jag kan visa upp vad jag arbetat med under läsårets första etapp.
 
I helgen hade jag såklart som mål att jobba undan allt pappersarbete som jag förträngt men jag beslutade mig för att bota ångest på bästa vis och spenderade både lördag och söndag i skogen där jag lämpligt nog sprang på en massa trattisar. Trevligt i stunden men såhär i efterhand hade det varit skönt att inte ha lika mycket kvar innan redovisning.
 
Så nu kommer jag varva arbetsbeskrivningar, plaggskisser och de sista sömmarna på en handsydd skjorta så det bara ryker om det och hoppas att jag har något visa upp om en vecka!
 
Allmänt, Folkligt, Handsömnad | | 2 kommentarer |

björkklänningen

Idag är det valborg och vackert väder så efter en lång sovmorgon med bokfrukost bestämde jag mig för att cykla ut i naturen och fota min klänning som hängt på skåpsdörren och tjatat på mig länge nu.
 
Som jag tidigare nämnt (ca tusen gånger) är det en klänning jag sytt av ett tyg jag vävt av garn jag växtfärgat med björk. Av den anledningen var det såklart även superenkelt att ta beslutet att handsy plagget, annat vore oförlåtligt.
 
Själva konstruktionen är relativt simpel. Ett vanligt grundliv med insnitt vid midja och byst, en kjol i raka stycken som rynkats i midjan, korta puffärmar. I sidan har jag satt i en dragkedja, kjolen har ett par enkla fickor och jag har även fodrat kjolen så att den inte ska haka upp sig på strumpbyxorna hela tiden.
 
Under klänningen har jag min Peter Pan-blus i grönt linnetyg. När jag sydde den blusen gjorde jag det faktiskt i syfte att bära under den här klänningen då klänningen är i ylle och skulle vara världsstickigast om jag inte hade någon form av underplagg. Sen tänkte jag mig ju att det skulle bli himla fint också.
 
 
Det var inte meningen att det skulle bli puffärmar egentligen utan det blev alldeles knasigt när jag skapade mönstret och puff blev den bästa lösningen på de redan utklippta ärmdelarna. Vilket var en himla tur egentligen för det tyckte jag blev rysligt fint!
 
Rynkningen på kjolen knäpptes på rätsidan i ett tjusigt mönster. Har sagt det förut men det tål att sägas igen: jag ÄLSKAR rynkor!
 
Sen låg jag en stund bland sipporna och hade det allmänt gott och kände mig ohemult vårig.
Rolig anekdot från dagen förresten var att jag råkade ställa ryggan precis på något litet djurs hem för plötsligt började väskan röra på sig av att någon mycket irriterat buffade och puffade på den underifrån. Vem denna väskputtare var lyckades jag aldrig få syn på men jag bad hövligt om ursäkt och flyttade väskan såklart.
 
 
 
Upp