lin och lingon

Igår var en galet produktiv dag. Jag varvade textilsalar med skogspromenader och fick ihop allt från en färdig lingarnshärva till klänningsmönster och frukostbär.
 
Har lyckats oväntat bra med lingarnet som både är ganska tunt och jämnt.
 
Det var verkligen en såndär trevlig dag då allt faller på plats och går som det ska. Lingonen börjar bli sötare och blåbärsriset brann. Idag har jag kompenserat det med att ingenting har gått bra alls utan har spenderat hela dagen (på riktigt hela dagen med undantag för kiss/tekokar-paus) i sängen med mensvärk, skype, chips och några varv på ett par stickade sockor. Så nu är ordningen återställd och jag har inte övertrasserat "ohemult bra och smidiga dagar"-kontot, så jag kan känna mig trygg igen tacolov!
 

Sätergläntan vecka ett och linformation

Som vanligt är jag den slarvigaste och lataste bloggaren som existerat och har således inte berättat om något som hänt sen sist! Jag sydde tillochmed klart min metallbroderade klänning men lämnade den kvar i Skåne när jag for hit utan att ha dokumenterat den först.
Sen såg jag idag att universums underbaraste skaparsjäl och min topp ett inspirationsbloggare Alicia länkat till lilla mig och tänkte "Chips! Nu får jag allt ta mig i kragen med bloggandet igen!". Därför tillägnar jag även detta inlägg till Alicia lite extra (hoppas du tycker om lin!).
 
 
 
Jag har ju flyttat tillbaka till Dalarna och börjat läsa sömnad på Sätergläntan igen. Det är fantastikt underbart och heemskt ångestladdat i en enda röra och jag är glad att jag redan har tusen projekt på g + i uppstart, så att jag inte hinner känna eller tänka efter för mycket!
 
Stora delar av studierna har den här veckan bestått av materiallära och inriktats på lin. Lin är ett av mina favoritmaterial sen jag läste på Bäckedal och fick lära mig allt från att odla ända fram till färdig väv och jag tänkte därför göra ett inlägg i linets ära!
 
Bilden ovan är tagen i skolans linlada där vertyg till linberedningen förvaras och även om det var alldeles för fasligt mörkt nu ikväll så att det inte gick att fota där inne så lovar jag er att det är en underbar liten lada! Genom fönstret kan ni för övrigt skymta huset som jag bor i här på skolan.
 
Utanför ladan står lite lin som vi skördat på tork, vilket är ett av de första stegen i linberedning. Sen ska linet rötas, torkas igen, bråkas, skäktas och häcklas, vilket i princip innebär att man separerar den spinnbara fibern från skräpiga växtdelar. Tillslut har det som var en stor odling behandlats ner till en liten fjuttig men underbar mängd lintågor, som är de finaste fibrerna att spinna garn av.
 
 
 
När linet är berett från växt till fiber får man i huvudsak ut två olika kvalitéer. Lintågor/långlin som i mitten här, den finaste kvalitén som är lätt att spinna jämnt, tunt och stark, respektiver linblånor som är en slags sidoprodukt av sämre fiber som ofta fortfarande är ganska skräpiga och kan spinnas till ett något tjockare garn som är bra att ha som inslag. Det allra grövsta är ypperligt till handdukar (även om det tar ett tag att slita bort allt invävt skräp men det kan man ta som en gratis kroppsskrubb)
 
Långlinet håler jag personligen på att spinna på spinnrock för tillfället, något jag inte gjort på kanske fem år och nu blivit nykär i, samtidigt som jag valt att spinna blånor på slända. Vad jag ska göra med alltsammans vet jag inte men det spelar inte så stor roll heller för det är bara så ohemult trevligt att få spinna igen!
 
 

helvetestrådar och ufon

För någon vecka sedan började jag på ett nytt projekt som består av att göra gardin till klänning. Jag hade ingen direkt plan mer än att jag ville att snittet skulle vara ganska simpelt. I övrigt ville jag mest att tyget skulle tala för sig självt då jag älskar mönstret och färgerna. Av någon outgrundlig anledning kom jag dock på att jag skulle fylla i mönstret genom att brodera med metalltråd (som är det jobbigaste jävla skitmaterialet att arbeta med), för att få en mer tredimensionell känsla och effekt.
 
Tyvärr gav inte broderiet som jag nu kämpat med i vad som känns som hundra år ett ganska lamt intryck..
 
 
Nu har dock metalltråden tagit slut (till min stora lättnad) och eftersom jag inte tagit mig till tygaffärn för att köpa foder eller det tyg jag tänkt sy ärmarna i så har arbetet med klänningen stagnerat och under tiden har jag försökt ta tag i ufosamlingen som annars förvisats till lägenhetens mörkaste hörn.
 
Att åtgärda gamla ufon är ju dessvärre det tråkigaste som finns så det går i maklig takt. Något skraltigt gammalt hål har jag fått ihopsytt men utöver det har jag mest plockat fram gammalt spånadsmaterial som jag tänkt ta tag i de senaste kanske två åren.
Så det jag gjort mest de senaste kvällarna är att spinna linblånor som jag stickar in i en linnestickning som ska bli en skrubbvante som ska få till uppgift att hjälpa mig att få bukt med min skröppliga hud och för det har jag hört att torrskrubb ska uträtta mirakel!
 
 
 
Upp