stickad tröja med broderi

Så har jag inte bara blivit färdig med den här stickade tröjan utan även fotat den. Inomhus, trots dålgt ljus och tråkig omgivning. Det verkade bäst för det kan jag tala om att den har inte för tur med sig på den fronten!
 
När jag för ett ganska bra tag sedan begav mig ut iförd min nystickade tröja med siktet inställt på en trevlig bild till bloggen så gick liksom det mesta fel. Efter någon minut öppnade sig himlen och överraskade med ett skyfall. Jag höll humöret uppe och tog skydd med inställningen att det snart skulle gå över och då minsann, då ska det fotas! Det jag inte hade med i beräkningen var att det första som skulle ske när regnet slutat ösa ner och jag vågade mig fram från skyddande parasoll var att en fågel skulle känna behov av att lätta på trycket, just ovanför min position.
 
Efter att tröjan äntligen blivit tvättad och frigjorts från fågelexkrementer var det igår dags för ett nytt försök. Dessvärre kom det en hel drös bamsekantareller i vägen och sa något i stil med "plocka oss och ät upp oss, vi är gratis och delikata!".
Ja ni förstår ju själva vilken distraktion!
 
 
Så idag tog jag det säkra före det osäkra och valde att hänga den nedrans tröjan på väggen och här är den nu för eder beskådan. Stickad efter egenpåhittat mönster (för det skulle väl aldrig kunna gå fel, eller?) av billigt soyagarn från Netto som såklart inte räckte till hela så att jag fick skarva på ärmarna med lite allt möjligt som låg i garnkorgen. För att det skulle se ut som om det hela var meningen och lite konstnärligt testade jag även på det här med broderi på stickat, som skulle visa sig lite småknepigt men ack så roligt!
Jag internetade även fram beskrivningar på hur en kan brodera rosor och oh boy, jag måste verkligen brodera mera och inte bara klamra mig fast vid mina gamla trygga kedjestygn och korsstygn!
 
Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR den!
Den blev inte som den var tänkt på något vis alls (som ju verkar vara en taktik som jag tillämpar på allt jag skapar) och är både lite för kort och slarvigt ihopsydd och alldeles hemskt varm så att den inte kommer kunna användas på många månader men det gör absolut ingenting. Den är något av det favoritigaste jag gjort ändå <3
 

helvetestrådar och ufon

För någon vecka sedan började jag på ett nytt projekt som består av att göra gardin till klänning. Jag hade ingen direkt plan mer än att jag ville att snittet skulle vara ganska simpelt. I övrigt ville jag mest att tyget skulle tala för sig självt då jag älskar mönstret och färgerna. Av någon outgrundlig anledning kom jag dock på att jag skulle fylla i mönstret genom att brodera med metalltråd (som är det jobbigaste jävla skitmaterialet att arbeta med), för att få en mer tredimensionell känsla och effekt.
 
Tyvärr gav inte broderiet som jag nu kämpat med i vad som känns som hundra år ett ganska lamt intryck..
 
 
Nu har dock metalltråden tagit slut (till min stora lättnad) och eftersom jag inte tagit mig till tygaffärn för att köpa foder eller det tyg jag tänkt sy ärmarna i så har arbetet med klänningen stagnerat och under tiden har jag försökt ta tag i ufosamlingen som annars förvisats till lägenhetens mörkaste hörn.
 
Att åtgärda gamla ufon är ju dessvärre det tråkigaste som finns så det går i maklig takt. Något skraltigt gammalt hål har jag fått ihopsytt men utöver det har jag mest plockat fram gammalt spånadsmaterial som jag tänkt ta tag i de senaste kanske två åren.
Så det jag gjort mest de senaste kvällarna är att spinna linblånor som jag stickar in i en linnestickning som ska bli en skrubbvante som ska få till uppgift att hjälpa mig att få bukt med min skröppliga hud och för det har jag hört att torrskrubb ska uträtta mirakel!
 
 
 

björkklänningen

Idag är det valborg och vackert väder så efter en lång sovmorgon med bokfrukost bestämde jag mig för att cykla ut i naturen och fota min klänning som hängt på skåpsdörren och tjatat på mig länge nu.
 
Som jag tidigare nämnt (ca tusen gånger) är det en klänning jag sytt av ett tyg jag vävt av garn jag växtfärgat med björk. Av den anledningen var det såklart även superenkelt att ta beslutet att handsy plagget, annat vore oförlåtligt.
 
Själva konstruktionen är relativt simpel. Ett vanligt grundliv med insnitt vid midja och byst, en kjol i raka stycken som rynkats i midjan, korta puffärmar. I sidan har jag satt i en dragkedja, kjolen har ett par enkla fickor och jag har även fodrat kjolen så att den inte ska haka upp sig på strumpbyxorna hela tiden.
 
Under klänningen har jag min Peter Pan-blus i grönt linnetyg. När jag sydde den blusen gjorde jag det faktiskt i syfte att bära under den här klänningen då klänningen är i ylle och skulle vara världsstickigast om jag inte hade någon form av underplagg. Sen tänkte jag mig ju att det skulle bli himla fint också.
 
 
Det var inte meningen att det skulle bli puffärmar egentligen utan det blev alldeles knasigt när jag skapade mönstret och puff blev den bästa lösningen på de redan utklippta ärmdelarna. Vilket var en himla tur egentligen för det tyckte jag blev rysligt fint!
 
Rynkningen på kjolen knäpptes på rätsidan i ett tjusigt mönster. Har sagt det förut men det tål att sägas igen: jag ÄLSKAR rynkor!
 
Sen låg jag en stund bland sipporna och hade det allmänt gott och kände mig ohemult vårig.
Rolig anekdot från dagen förresten var att jag råkade ställa ryggan precis på något litet djurs hem för plötsligt började väskan röra på sig av att någon mycket irriterat buffade och puffade på den underifrån. Vem denna väskputtare var lyckades jag aldrig få syn på men efter att jag fnissat av mig lite bad jag om ursäkt och flyttade väskan såklart.
 
 
 
Upp