sommarens ufo

En av sybingons rutor var att slutföra ett ufo och jag fick, något motvilligt eftersom jag hatar ufon, rota igenom ufogömman längst in i garderoben bakom gamla svettiga skor och trasiga strumpbyxor. Där hittade jag en söndersprättad klänning som jag köpte på second hand för något år sedan för att sy om men uppenbarligen lagt undan efter sprättningen. 
 
Det kan vara ett av dom svåraste tygerna jag jobbat med, inte bara för att jag inte kan bestämma mig för om det är fint eller fult, utan för att det är både trikå och något hemskt systetiskt 80tals-material. Vi snackar liksom ren plast! Sen var ju kjolen även plisserad så jag var tvungen att ta hänsyn till det också.
 
Jag valde iallafall att rita ett helt nytt mönster till överdelen (eftersom storleken var väldigt mycket större än min egen så kunde jag jobba ganska fritt utan att anpassa efter tygmängden) och göra en tvådelad outfit istället.
 
     
Jag tror att jag tycker himla mycket om resultatet, eller ja jag vet att jag gör det rent estetiskt. Dessvärre är det ohemult obekvämt att gå klädd i plast och jag har därför haft på mig detta ungefär en halv dag och sen bytt om i panik!
Kanske kan det dock bli bekvämare nu när värmen lagt sig något. Jag hoppas det innerligt för så mycket som jag svor och förbannade, inte bara symaskinen utan hela påfundet att sy överhuvudtaget när jag jobbade med det här omöjliga materialet, vore det trist att inte kunna använda slutprodukten och känna att det var värt det!
 
 
 
Allmänt, Mönsterkonstruktion, Återbruk/Lagning | | En kommentar |
Upp