stickad tröja med broderi

Så har jag inte bara blivit färdig med den här stickade tröjan utan även fotat den. Inomhus, trots dålgt ljus och tråkig omgivning. Det verkade bäst för det kan jag tala om att den har inte för tur med sig på den fronten!
 
När jag för ett ganska bra tag sedan begav mig ut iförd min nystickade tröja med siktet inställt på en trevlig bild till bloggen så gick liksom det mesta fel. Efter någon minut öppnade sig himlen och överraskade med ett skyfall. Jag höll humöret uppe och tog skydd med inställningen att det snart skulle gå över och då minsann, då ska det fotas! Det jag inte hade med i beräkningen var att det första som skulle ske när regnet slutat ösa ner och jag vågade mig fram från skyddande parasoll var att en fågel skulle känna behov av att lätta på trycket, just ovanför min position.
 
Efter att tröjan äntligen blivit tvättad och frigjorts från fågelexkrementer var det igår dags för ett nytt försök. Dessvärre kom det en hel drös bamsekantareller i vägen och sa något i stil med "plocka oss och ät upp oss, vi är gratis och delikata!".
Ja ni förstår ju själva vilken distraktion!
 
 
Så idag tog jag det säkra före det osäkra och valde att hänga den nedrans tröjan på väggen och här är den nu för eder beskådan. Stickad efter egenpåhittat mönster (för det skulle väl aldrig kunna gå fel, eller?) av billigt soyagarn från Netto som såklart inte räckte till hela så att jag fick skarva på ärmarna med lite allt möjligt som låg i garnkorgen. För att det skulle se ut som om det hela var meningen och lite konstnärligt testade jag även på det här med broderi på stickat, som skulle visa sig lite småknepigt men ack så roligt!
Jag internetade även fram beskrivningar på hur en kan brodera rosor och oh boy, jag måste verkligen brodera mera och inte bara klamra mig fast vid mina gamla trygga kedjestygn och korsstygn!
 
Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR den!
Den blev inte som den var tänkt på något vis alls (som ju verkar vara en taktik som jag tillämpar på allt jag skapar) och är både lite för kort och slarvigt ihopsydd och alldeles hemskt varm så att den inte kommer kunna användas på många månader men det gör absolut ingenting. Den är något av det favoritigaste jag gjort ändå <3
 

helvetestrådar och ufon

För någon vecka sedan började jag på ett nytt projekt som består av att göra gardin till klänning. Jag hade ingen direkt plan mer än att jag ville att snittet skulle vara ganska simpelt. I övrigt ville jag mest att tyget skulle tala för sig självt då jag älskar mönstret och färgerna. Av någon outgrundlig anledning kom jag dock på att jag skulle fylla i mönstret genom att brodera med metalltråd (som är det jobbigaste jävla skitmaterialet att arbeta med), för att få en mer tredimensionell känsla och effekt.
 
Tyvärr gav broderiet som jag nu kämpat med i vad som känns som hundra år ett ganska lamt intryck..
 
 
Nu har dock metalltråden tagit slut (till min stora lättnad) och eftersom jag inte tagit mig till tygaffärn för att köpa foder eller det tyg jag tänkt sy ärmarna i så har arbetet med klänningen stagnerat och under tiden har jag försökt ta tag i ufosamlingen som annars förvisats till lägenhetens mörkaste hörn.
 
Att åtgärda gamla ufon är ju dessvärre det tråkigaste som finns så det går i maklig takt. Något skraltigt gammalt hål har jag fått ihopsytt men utöver det har jag mest plockat fram gammalt spånadsmaterial som jag tänkt ta tag i de senaste kanske två åren.
Så det jag gjort mest de senaste kvällarna är att spinna linblånor som jag stickar in i en linnestickning som ska bli en skrubbvante som ska få till uppgift att hjälpa mig att få bukt med min skröppliga hud och för det har jag hört att torrskrubb ska uträtta mirakel!
 
 
 

randig sommarklänning

Idag fick jag äntligen tummen ur och gick ut till en lummig plats, ställde mig i ett pissmyrebo och knäppte några bilder på mitt senast slutförda sömnadsprojekt innan jag i panik sprang hemåt igen och rev åt mig alla växter jag kunde komma på sägs lindra klåda på vägen.
 
Klänningen är en ganska simpel konstruktion som är sydd av ett second hand-tyg som jag tror har tjänat som något slags bolstertyg i sitt tidigare liv.
Som alltid när jag jobbar med gamla tyger brukar det ju aldrig räcka till så långa kjolar som jag vill så jag veckade lite gammalt överblivet tyg och skarvade på en kant längst ner för att känna mig bekväm med hur mycket ben som exponeras.
 
Obligatoriska saksamlarfickor fick den självfallet
 
Runt halslinningen rynkade jag lite vitt tyg till en slags minivolang och sydde dit som ett substitut för spetskanterna jag vanligtvis gör. Knapparna är gamla pärlemoknappar som jag har sprättat bort från en gammal klänning som inte längre används.
Det enda som är nytillverkat är alltså sytråden vilket gör att materialkostnaden för klänningen kanske ligger på ca femtiolappen knappt totalt, vilket jag kan tycka känns som ett rimligt och ganska trevligt pris för en helt ny sommarklänning med rymliga fickor!
 
 
Sen var det det där jag skulle berätta som en rolig nyhet i sömnadssammanhang! Det är nämligen så att i höst ska jag börja studera sömnad igen!
Ur sömnadsperspektiv är det jätteroligt att komma tillbaka till studierna och verkligen satsa på textilen, ur livsperspektiv känns det däremot nedrans deppigt. Jag kommer att återvända till Sätergläntan vilket alltså betyder att jag kommer få flytta ifrån skåne, min kära sambo, mina älskade grisar, vänner och ca allt jag tycker om och bo ohemult långt ifrån alltihopa en stor del av tiden som kommer. Men det kommer antagligen produceras en hel del fint och fult och knäppt som jag lovar att dela med mig och fram tills dess ska jag försöka sy så mycket jag orkar och peppa mig själv inför terminsstarten
 
Upp