minikollektion del 1

Under hösten började vi sy på livstycken i handsömnaden och efter jul fick vi i uppgift att skapa en minikollektion med utgång i detta, där meningen var att vi skulle kombinera de två sömnadsgrenarna vi studerar. 
Slutresultatet skulle bli en sammanhängande outfit bestående av handsydd skjorta/särk och livstycke plus modernt tillverkad kjol.
 
Jag hade broderat en humla på mitt livstycke och fick därför utgå från det och valde Insekter som inspiration.
 
När jag började skissa på min idé insåg jag snart att jag skulle behöva sy två kjolar och det här är alltså den ena av dom, som är menad att bäras under den andra kjolen men som även är tänkt att kunna bäras ensam.
 
Det jag försökte återskapa i den här formgivningen är främst känslan av skal som är uppbyggt som segment som överlappar varandra, jag tänker liksom bakkroppar på t.ex. många stekelsorter.
 
Kjolen är i ylle, samma som i livstycket, och är en rest från föregående kurs eftersom jag valde att jobba med material som fanns tillgänglig då jag haft knapert i kassan.
Den har dessutom fått ett framrotat foder av någon hemsk acetatkvalité som var ett skit att sy i och eventuellt kommer göras om så småningom.
På höger sida fram har den en dragkedja som ligger gömd bakom en av sömmarna och var det enda som köptes in under kursen.
 
Jag tycker förvånansvärt mycket om den här kjolen trota att det är en vit och ganska kort pennkjol, jag tilltalas av uttrycket i den och med lite justeringar i fodret och fållen kan det t.o.m. hända att jag någon gång kommer att bära den. Även om jag antagligen då kommer lorta ner den inom loppet av ett par minuter.

stickad tröja med broderi

Så har jag inte bara blivit färdig med den här stickade tröjan utan även fotat den. Inomhus, trots dålgt ljus och tråkig omgivning. Det verkade bäst för det kan jag tala om att den har inte för tur med sig på den fronten!
 
När jag för ett ganska bra tag sedan begav mig ut iförd min nystickade tröja med siktet inställt på en trevlig bild till bloggen så gick liksom det mesta fel. Efter någon minut öppnade sig himlen och överraskade med ett skyfall. Jag höll humöret uppe och tog skydd med inställningen att det snart skulle gå över och då minsann, då ska det fotas! Det jag inte hade med i beräkningen var att det första som skulle ske när regnet slutat ösa ner och jag vågade mig fram från skyddande parasoll var att en fågel skulle känna behov av att lätta på trycket, just ovanför min position.
 
Efter att tröjan äntligen blivit tvättad och frigjorts från fågelexkrementer var det igår dags för ett nytt försök. Dessvärre kom det en hel drös bamsekantareller i vägen och sa något i stil med "plocka oss och ät upp oss, vi är gratis och delikata!".
Ja ni förstår ju själva vilken distraktion!
 
 
Så idag tog jag det säkra före det osäkra och valde att hänga den nedrans tröjan på väggen och här är den nu för eder beskådan. Stickad efter egenpåhittat mönster (för det skulle väl aldrig kunna gå fel, eller?) av billigt soyagarn från Netto som såklart inte räckte till hela så att jag fick skarva på ärmarna med lite allt möjligt som låg i garnkorgen. För att det skulle se ut som om det hela var meningen och lite konstnärligt testade jag även på det här med broderi på stickat, som skulle visa sig lite småknepigt men ack så roligt!
Jag internetade även fram beskrivningar på hur en kan brodera rosor och oh boy, jag måste verkligen brodera mera och inte bara klamra mig fast vid mina gamla trygga kedjestygn och korsstygn!
 
Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR den!
Den blev inte som den var tänkt på något vis alls (som ju verkar vara en taktik som jag tillämpar på allt jag skapar) och är både lite för kort och slarvigt ihopsydd och alldeles hemskt varm så att den inte kommer kunna användas på många månader men det gör absolut ingenting. Den är något av det favoritigaste jag gjort ändå <3
 

helvetestrådar och ufon

För någon vecka sedan började jag på ett nytt projekt som består av att göra gardin till klänning. Jag hade ingen direkt plan mer än att jag ville att snittet skulle vara ganska simpelt. I övrigt ville jag mest att tyget skulle tala för sig självt då jag älskar mönstret och färgerna. Av någon outgrundlig anledning kom jag dock på att jag skulle fylla i mönstret genom att brodera med metalltråd (som är det jobbigaste jävla skitmaterialet att arbeta med), för att få en mer tredimensionell känsla och effekt.
 
Tyvärr gav broderiet som jag nu kämpat med i vad som känns som hundra år ett ganska lamt intryck..
 
 
Nu har dock metalltråden tagit slut (till min stora lättnad) och eftersom jag inte tagit mig till tygaffärn för att köpa foder eller det tyg jag tänkt sy ärmarna i så har arbetet med klänningen stagnerat och under tiden har jag försökt ta tag i ufosamlingen som annars förvisats till lägenhetens mörkaste hörn.
 
Att åtgärda gamla ufon är ju dessvärre det tråkigaste som finns så det går i maklig takt. Något skraltigt gammalt hål har jag fått ihopsytt men utöver det har jag mest plockat fram gammalt spånadsmaterial som jag tänkt ta tag i de senaste kanske två åren.
Så det jag gjort mest de senaste kvällarna är att spinna linblånor som jag stickar in i en linnestickning som ska bli en skrubbvante som ska få till uppgift att hjälpa mig att få bukt med min skröppliga hud och för det har jag hört att torrskrubb ska uträtta mirakel!
 
 
 
Upp