minikollektion del 2

I minikollektionsprojektet gjorde jag alltså två kjolar och nu ska jag visa upp vad som varit ett av mina mest improviserade och kaosslöjdade projekt i skolväg, som för övrigt just nu ställs ut i samband med Dalateatern goes folk.
 
 
Då jag ville spara pengar genom att använda material som fanns på plats bestämde jag mig för att ta tillvara på en del av ullen som vi klippte i höstas men som ingen någonsin har tid för att använda (vilket för övrigt gör ont i hela själen på mig när det kommer till ett så fantastiskt material som inte borde vara en sådan självklarhet att använda men som vi nu haft turen att tillskanska oss genom att själva få klippa den under bättre omständigheter). 
 
Så jag tovade mig en kokongkjol!
 
 
För att den även skulle bygga ut och kännas som en stor insektsbak, har lite känsla av skal eller vingar och även höra ihop med underkjolen så gjorde jag den i lager som överlappar varandra. 
Jag tovade in linblånor för mer struktur och för att förstärka känslan av något nätlikt. Jag ville även ha den hålig och med en sliten känsla, precis som en gammal silkespuppa som har blivit utflyttad från. 
 
 
Det var ett projekt som ibland kändes som ett sisyfosarbete och det tog många kvällars arbete med att tvätta och karda ull innan jag ens kunde börja tova. Jag fick även prova en mängd olika metoder och hade oftast tänken "vad är det egentligen jag håller på med?" snurrandes i huvudet. Men trots att jag kände mig mestadels obildad inom tekniken och dessutom mådde allmänt risigt så var det definitivt mitt hittills roligaste skolprojekt och det känns som om jag hittat ett helt nytt sätt att se på såväl textilt hantverk i stort, min egen agenda och formgivningsprocessen. 

Även om det rent tekniskt kanske inte är den bästa kjolen som skapats i min textila historia så är det utan tvekan en av de jag tycker absolut mest om och kommer i framtiden förhoppningsvis anamma arbetssättet från den här kursen mycket i framtiden! Och när jag flyttat hem igen i sommar ska den självklart få en hedesplats i vår lägenhet, trots att den är för stor för att ens förvaras i vår redan ganska fyllda bostad
 
 

minikollektion del 1

Under hösten började vi sy på livstycken i handsömnaden och efter jul fick vi i uppgift att skapa en minikollektion med utgång i detta, där meningen var att vi skulle kombinera de två sömnadsgrenarna vi studerar. 
Slutresultatet skulle bli en sammanhängande outfit bestående av handsydd skjorta/särk och livstycke plus modernt tillverkad kjol.
 
Jag hade broderat en humla på mitt livstycke och fick därför utgå från det och valde Insekter som inspiration.
 
När jag började skissa på min idé insåg jag snart att jag skulle behöva sy två kjolar och det här är alltså den ena av dom, som är menad att bäras under den andra kjolen men som även är tänkt att kunna bäras ensam.
 
Det jag försökte återskapa i den här formgivningen är främst känslan av skal som är uppbyggt som segment som överlappar varandra, jag tänker liksom bakkroppar på t.ex. många stekelsorter.
 
Kjolen är i ylle, samma som i livstycket, och är en rest från föregående kurs eftersom jag valde att jobba med material som fanns tillgänglig då jag haft knapert i kassan.
Den har dessutom fått ett framrotat foder av någon hemsk acetatkvalité som var ett skit att sy i och eventuellt kommer göras om så småningom.
På höger sida fram har den en dragkedja som ligger gömd bakom en av sömmarna och var det enda som köptes in under kursen.
 
Jag tycker förvånansvärt mycket om den här kjolen trota att det är en vit och ganska kort pennkjol, jag tilltalas av uttrycket i den och med lite justeringar i fodret och fållen kan det t.o.m. hända att jag någon gång kommer att bära den. Även om jag antagligen då kommer lorta ner den inom loppet av ett par minuter.

sista rycket

Det känns som att jag inte riktigt vet vad som händer eller vad jag håller på med numera. Jag fick influensa och efter det vaknade jag aldrig till liv igen liksom. Jag var redan så trött innan men nu går jag mest runt och är sådär trött att jag är rosenrasande, hatar när folk har roligt för att det låter som jorbävningar i hjärnan och får ångest av att känna hunger, för då måste jag ordna föda men det gör för ont i kroppen för att röra sig. Eller så gråter jag. 
Trots detta har jag hållt mig gående och dragit igenom mitt kanske mest ambitiösa projekt hittills, som också har varit så galet roligt egentligen.
 
Jag har konstruerat två stycken kjolar, varav den ena är tovad och därmed har tagit väldigt mycket av min tid vilket inneburit att jag spenderat många kvällar i färgkällaren med att sortera, tvätta, karda och tova ull. Nu är det nääästan alldeles klart och i övermorgon ska det redovisas tillsammans med de andra plaggen som tillsammans ska skapa en outfit bestående av moderna och folkliga plagg. Bilder kommer när ork och tid för fotografering kommer.
 
 
Utöver det har jag testat att färga siden/cupro-tyg med avokadokärnor inför projektarbetet som börjar om ca två veckor. Jag kommer göra ett inspirationsprojekt med utgångspunkt i skånska rynksärkar (jag är ohemult svag för dessa) och jobba i framförallt siden, för att det är ett material jag hatar att arbeta i och därför behöver öva på. Som tur var verkade avokadokärnor ge en fantastisk färg på tyget så det verkar åtminstonde lovande.
 
Nu ska jag njuta till tusen av sista timmen av min äntligen lediga kväll, fälla en tår över vackra naturdokumentärer och stoppa mina söndernötta strumpor.
Så bjuder jag på två frestande detaljbilder. Vänster bild är på min ena kjol och höger är på min handsydda överdels ärm med myrgång och kråkspark.
 
Upp