Sätergläntan vecka ett och linformation

Som vanligt är jag den slarvigaste och lataste bloggaren som existerat och har således inte berättat om något som hänt sen sist! Jag sydde tillochmed klart min metallbroderade klänning men lämnade den kvar i Skåne när jag for hit utan att ha dokumenterat den först.
Sen såg jag idag att universums underbaraste skaparsjäl och min topp ett inspirationsbloggare Alicia länkat till lilla mig och tänkte "Chips! Nu får jag allt ta mig i kragen med bloggandet igen!". Därför tillägnar jag även detta inlägg till Alicia lite extra (hoppas du tycker om lin!).
 
 
 
Jag har ju flyttat tillbaka till Dalarna och börjat läsa sömnad på Sätergläntan igen. Det är fantastikt underbart och hemskt ångestladdat i en enda röra och jag är glad att jag redan har tusen projekt på g + i uppstart, så att jag inte hinner känna eller tänka efter för mycket!
 
Stora delar av studierna har den här veckan bestått av materiallära och inriktats på lin. Lin är ett av mina favoritmaterial sen jag läste på Bäckedal och fick lära mig allt från att odla ända fram till färdig väv och jag tänkte därför göra ett inlägg i linets ära!
 
Bilden ovan är tagen i skolans linlada där vertyg till linberedningen förvaras och även om det var alldeles för fasligt mörkt nu ikväll så att det inte gick att fota där inne så lovar jag er att det är ett sympatisk litet bygge! Genom fönstret kan ni för övrigt skymta huset som jag bor i här på skolan.
 
Utanför ladan står lite lin som vi skördat på tork, vilket är ett av de första stegen i linberedning. Sen ska linet rötas, torkas igen, bråkas, skäktas och häcklas, vilket i princip innebär att man separerar den spinnbara fibern från skräpiga växtdelar. Tillslut har det som var en stor odling behandlats ner till en liten fjuttig men underbar mängd lintågor, som är de finaste fibrerna att spinna garn av.
 
 
 
När linet är berett från växt till fiber får man i huvudsak ut två olika kvalitéer. Långlin som i mitten här, den finaste kvalitén som är lätt att spinna jämnt, tunt och stark, respektiver linblånor som är en slags sidoprodukt av sämre fiber som ofta fortfarande är ganska skräpiga och kan spinnas till ett något tjockare garn som är bra att ha som inslag. Det allra grövsta är ypperligt till handdukar (även om det tar ett tag att slita bort allt invävt skräp men det kan man ta som en gratis kroppsskrubb)
 
Långlinet håller jag på att spinna på spinnrock för tillfället, något jag inte gjort på kanske fem år och nu blivit nykär i, samtidigt som jag spinner blånor på slända. Vad jag ska göra med alltsammans vet jag inte men det spelar inte så stor roll heller för det är bara så ohemult trevligt och meditativt att få spinna lite igen
 
 
Allmänt, Folkligt, Övrigt hantverk och pyssel | |
#1 - - Linnéa:

Hoppas att ångesten försvinner snart och ersätts med bara det underbara! Vad intressant att få läsa om hur lin används :)

#2 - - Alicia:

JAG GILLAR LIN!!!!!!! Och dig! Fast jag varit lika dålig (sämre) på att läsa bloggar som du på att blogga! Så fint att finna denna inläggsskatt i efterhand. Ser det som en enorm jävla ära att den är tillägnad mig!
Jag fascineras oerhört av lin. Broderar helst alltid på linne och skulle vilja lära mig allt om framställningen men tycker google är lite illa utrustat där. Så detta inlägg är en guldgruva! Skulle gärna sitta med dig i tre dygn och prata lin på en stubbe där i Dalarna. Alltså Sätergläntan är SÅ drömmigt. Önskar för allt vad jag är värd att jag kan få komma dit någon gång.

Svar: jaaa kom och prata lin med mig på en stubbe på berget! vi kan ha med varm choklad och bullar också <3
Denise Gränsevik

Upp