randig sommarklänning

Idag fick jag äntligen tummen ur och gick ut till en lummig plats, ställde mig i ett pissmyrebo och knäppte några bilder på mitt senast slutförda sömnadsprojekt innan jag i panik sprang hemåt igen och rev åt mig alla växter jag kunde komma på sägs lindra klåda på vägen.
 
Klänningen är en ganska simpel konstruktion som är sydd av ett second hand-tyg som jag tror har tjänat som något slags bolstertyg i sitt tidigare liv.
Som alltid när jag jobbar med gamla tyger brukar det ju aldrig räcka till så långa kjolar som jag vill så jag veckade lite gammalt överblivet tyg och skarvade på en kant längst ner för att känna mig bekväm med hur mycket ben som exponeras.
 
Obligatoriska saksamlarfickor fick den självfallet
 
Runt halslinningen rynkade jag lite vitt tyg till en slags minivolang och sydde dit som ett substitut för spetskanterna jag vanligtvis gör. Knapparna är gamla pärlemoknappar som jag har sprättat bort från en gammal klänning som inte längre används.
Det enda som är nytillverkat är alltså sytråden vilket gör att materialkostnaden för klänningen kanske ligger på ca femtiolappen knappt totalt, vilket jag kan tycka känns som ett rimligt och ganska trevligt pris för en helt ny sommarklänning med rymliga fickor!
 
 
Sen var det det där jag skulle berätta som en rolig nyhet i sömnadssammanhang! Det är nämligen så att i höst ska jag börja studera sömnad igen!
Ur sömnadsperspektiv är det jätteroligt att komma tillbaka till studierna och verkligen satsa på textilen, ur livsperspektiv känns det däremot nedrans deppigt. Jag kommer att återvända till Sätergläntan vilket alltså betyder att jag kommer få flytta ifrån skåne, min kära sambo, mina älskade grisar, vänner och ca allt jag tycker om och bo ohemult långt ifrån alltihopa en stor del av tiden som kommer. Men det kommer antagligen produceras en hel del fint och fult och knäppt som jag lovar att dela med mig och fram tills dess ska jag försöka sy så mycket jag orkar och peppa mig själv inför terminsstarten
 
Upp