björktyget blir till klänning

Jag har äntligen vågat sätta saxen i mitt växtfärgade och handvävda tyg från förra året och håller nu för fullt på att förvandla tyg till plagg. 
Då det som sagt är växtfärgat och handvävt (om någon tycker att det var ett jävla tjat om att jag växtfärgat garnet och vävt det till tyg på min egen vävstol så kan jag tala om att det är medvetet skryt) så hade jag inte hjärta att köra över det med symaskin utan kände att det här krävde handsömnad och villkorslös kärlek.
 
Som vanligt blev det vajsing men i ett helt nytt moment den här gången. Det var nämligen så att ärmen blev mycket större än ärmhålet, vilket var jättekonstigt för jag mätte ju mycket mycket mycket mer noggrant än jag vanligtvis gör när jag ritar mönster och det brukar vanligtvis aldrig bli fel storlek på ärmarna, så jag fick improvisera och göra små veck så att det blev en slags puffärm istället. Det var inte alls vad jag ville ha men nu är jag glad att det blev som det blev för jag tror det kan bli tusan så fint i slutändan!
Det jag tar med mig från den här händelsen är alltså INTE att jag ska sluta vara lat och börja göra toile innan jag klipper i fintyg, utan att fel kan bli rätt och att det bara är att köra på och att man heller inte ska mäta för noggrant för då blir måtten fel! (seröst dock, jag borde börja med toilerna igen men finns det något så själamördande som toilesömnad?!)
 
Idag har jag ägnat mig åt ett av mina absoluta favoritmoment - rynkning!! Nu kanske någon tror att det här är ett taffligt försök till humor från min sida men det är faktiskt helt sant, jag älskar att rynka. Iallafall när jag får räkna trådar. Då är det som meditation och himmelrike och magi på en och samma gång!
 
För övrigt är det vår ute och jag har till min stora förtjusning upptäckt att min citronkattmynta har börjat kika upp efter flera veckors plågsam väntan och det var tur för både mig och myntan för numera har jag någon annan att längta efter och har inte alls tid att gå och tänka på myntor om dagarna! Men när jag emellanåt ibland hinner tänka på växter så önskar jag såklart att även alrunefröna ska rota sig och att lavendeln ska titta upp snart. Och att paradisträden ska växa till sig i lite mindre makligt tempo!
 
 
#1 - - Helga:

Du gör så fina saker!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fick verkligen trycka utropstecken så många gånger asså. Vad mysigt det lät att längta efter någon :)

Svar: haha tack! Jag förstår känslan och blir galet glad över alla utropstecken <3
Denise Gränsevik

#2 - - Linnéa:

Men guuud vad fiint!! Ser framemot att få se hur resten ser ut :D

Upp